Sibirierna kommer hit

Tack Vera Brännström och Gunilla Vikström!

Vera Brännström och Gunilla Vikström.

Tack vare två kvinnors kärlek till den sibiriska katten, en god portion handlingskraft och stort mod så kom de första tio sibiriska katterna till Sverige år 2000.  Vår tacksamhet är oändligt stor för allt Vera Brännström och Gunilla Vikström har gjort för att etablera den sibiriska rasen här. Tusentals lyckliga mattar och hussar kan tack vare dem nu dela sina dagar med dessa smarta, sociala och vackra katter, som dessutom många allergiker kan tåla.  Att sibirisk katt är en av de friskaste kattraserna i landet visar också på resultatet av Veras och Gunillas arbete, samt många ansvarsfulla uppfödare som fört aveln vidare med hälsa i fokus. Här är en sammanfattning av historien om när våra älskade sibiriska katter kom till Sverige. Denna artikel syftar till att berätta om hur det gick till och visa på vad det krävdes av kunskap, uthållighet och handlingskraft från Veras och Gunillas sida.

Du kan läsa mer om de första tio katterna på denna hemsida. Läs och titta på bilderna så ser du hur de ursprungliga sibiriska katterna såg ut. Så ska en sibirisk katt se ut även idag! Vi har därför lagt in flera avkommor under varje grundarkatt. Det är väldigt spännande att se vad som hänt över två decennier och hur väl många duktiga uppfödare förvaltat vår ras.

Tack vare Gunilla och Vera har vi idag (2020) långt över 14.000 sibiriska katter i landet, 20 år efter de importerade de första tio sibirierna.

Hur det började

Vera Brännström 10 år med den sibiriska kattungen katten Vasilij.

Allt började med en liten tös, Vera, som föddes i Ryssland. ”Jag har alltid älskat katter!" berättar Vera. "Katter har varit min kärlek från att jag föddes. Jag har alltid klappat och gosat med alla katter jag mött, jag hittade kattungar som jag tog hem till min mamma, men mamma sa alltid ”Njet!”, alltid nej. Min mamma är bestämd, så det blev inga katter i vårt hus…”.

Vera växte upp bland katter och hundar i grannskapet, hon älskade afganhundar och det var en självklarhet att ha djur i sitt liv.

Vera och hennes man flyttade till Sverige, Skellefteå, och hon var förvånad över att det inte fanns sibiriska katter här. På sitt arbete träffade hon och blev vän med Gunilla Vikström. Detta var runt år 2000.

Vera visste mycket om sibiriska katter och Gunilla visste mycket generellt om katter, men var också kunnig inom import och karantän. Detta visade sig vara en väldigt lyckosam kombination! Vera och Gunilla pratade ihop sig och efter mycket jobb, både praktiskt och administrativt, hade de hittat en väg framåt i planen att ta den sibiriska rasen till Sverige. De skulle börja genom att importera 10 katter, två hanar och åtta honor!

Karantän

En viktig del av förberedelsen var karantänen, det var väldigt kostsamt att ha djur i karantän och Gunilla och Vera diskuterade mycket hur de skulle lösa detta. Det rådde restriktiva lagar för importer från s.k. tredje land för att förhindra spridning av smittor, bl.a. rabies. Men, dessa handlingskraftiga kvinnor gav sig inte – Gunilla Vikström gjorde ett fantastiskt administrativt jobb; först ansöktes och beviljades tillstånd på enskild karantän från Jordbruksverket och tillståndet gällde för den karantän Gunillas händige man byggt hemma i sommarhusets källare. 

Nu började förberedelsen bli klar, nu saknades bara katterna!

Hitta sibiriska katter för avel

Rossity Lubava. Fotograf: Eva Gunnarsson.

Vera kunde turligt nog få hjälp av släktingar i Ryssland med att hitta rätt kattungar och förbereda importen. Veras släktingar gick på många utställningar för att hitta de bästa katterna att importera till Sverige. Lyckosamt nog träffade de den största experten i Ryssland på katter och genetik; Inna Sjustrova. Inna blev ett aktivt stöd till Vera och Gunilla då de valde de första kattungarna, det var ju en unik situation då dessa kattungar skulle ligga till grund för vidare avel och inga andra sibiriska katter fanns i landet vid den tiden. 

Det var en tid av mycket lärande utifrån den kunskap som fanns tillgänglig då.

De första tio sibiriska katterna

Vera hittade en uppfödning i S:t Petersburg där bl.a. Brus, Berta och Betsi fanns, de var syskon ur samma kull och tingades först. 

De övriga katterna hittades i Moskva; först Tajga Valenvic, Chalcedon Valenvic och Chrysanthema Valenvic. Chalcedon och Chrysanthema är helsyskon och de båda är halvsyskon med Tajga.
Sedan hittades ytterligare fyra katter från Moskva; Evlalia Sant-Andre, Jeanne from Russian Kings of Siberian Forest, Lubava Rossity och Pelagea Veshy Son.
Du kan läsa mer om dessa katter och deras avkommor här på hemsidan.
Där var de 10 första sibiriska katterna som skulle till Sverige!


Chalcedon Valenvic.

Resan hem

Resan till Sverige tog ett par dygn för Vera, Gunilla och hennes dotter och katterna. De åkte tåg, färja och bil genom tre länder. Gränspassagen till Finland var förberedd, men det visade sig att de kommit till en passage där det inte fanns någon veterinär… Sent på kvällen fick alla sätta fart, för att - med poliseskort - åka 50 mil till en annan tullstation där en veterinär kunde ta emot. 

Det blev en tuff natt för både människor och katter. Dessutom missade de färjan till Sverige på grund av detta äventyr. Gänget fick stanna en extra dag och kunde då vila ut i en stuga. Tio sibiriska katter var nog glada över att kunna få sträcka ut sig och vila lite innan den sista resan till nya hemlandet startade!

Brus - en av de första sibiriska katterna i Sverige. Fotograf: Vera Brännström.

Efter karantän

Efter karantäntiden - som förflöt utan problem, men med mycket jobb och engagemang från Gunillas sida - så delade Vera och Gunilla upp katterna. 

Vera, som då flyttat till Arboga, startade uppfödningen S*Knjaze med katterna Brus, Chrysanthema, Jeanne, Lubava och Tajga. 

Gunilla med uppfödningen S*Staffansgården behöll Chalcedon, Pelagea, Evlalia, Betsi och Berta i Skellefteå.

Resten är historia... 

Igen, tack käraste Gunilla och Vera, utan er hade det inte funnits över 14.000 högt älskade sibiriska katter i vårt land!

Sibirisk katt är en naturras

S*Staffansgårdens Kattja. Fotograf: Gunilla Vikström.

Du kan läsa mer om de första tio katterna här på hemsidan, läs och titta på bilderna! Du kan där se hur de ursprungliga sibirierna ser ut och så ska en sibirisk katt se ut även idag. 

Sibirisk katt är en naturras som ska förvaltas, inte förändras. 

Den är av naturen skapad perfekt för sitt syfte. Vi vill här bidra till att inga idéer om att ändra huvudets form, profilen, storleken, pälslängd- och kvalitet eller annat ska få fäste och påverka vår ras. 

Sibiriska katten är perfekt som den var då den kom hit.

GIC S*Knjaze Anfisa Krasa. Fotograf: Vera Brännström.

Vill du citera?

Texterna är baserad på intervjuer med Vera Brännström 2016 och 2020 samt Gunilla Vikström 2020. Vi påminner om upphovsrätten. Du kan dock citera med aktiv länk och referens till denna sida. Sprid gärna kunskap om den sibiriska katten.

Bilderna kommer från respektive uppfödare, de är ofta äldre och det kan vara oklart med fotograf. Har du synpunkter på bilderna så maila oss.

Text 2020-12-29 Anna Elmdahl

(C) Anna Elmdahl 2020